Hästens välfärd och krubbitning del 3

Del 3 = Vad är orsak och verkan?

 

Samma källa (Cooper & McGreevy (2002)
påpekar att både krubbitning och matsmältningsproblem skulle kunna ha samma underliggande orsak, och att mag-tarmåkommor skulle kunna leda till stereotypi. Detta styrks av forskning som påvisat initialt högre förekomst av mag-tarmstörningar hos krubbitande hästar och där beteendet minskade då mag-tarmhälsan förbättrades med hjälp av en syrahämmande diet.

 

Hillyer et al. (2002) fann i en studie att krubbitning var en riskfaktor för att hästen skulle drabbas av kolik, men framhåller samtidigt att det är svårt att veta om det är krubbitning som orsakar mag-tarmstörningar eller tvärtom.
Hästar med stereotypier har visat sig ha potentiellt sämre inlärningsförmåga än hästar utan beteendestörningar (Hausberger et al., 2007). Föregående källa upptäckte i sin studie, att hästar med stereotypi misslyckades med en instrumentell uppgift i signifikant större utsträckning än övriga hästar. De hästar med stereotypier vilka väl lyckades krävde signifikant längre tid för att klara uppgiften. I studien uppmärksammades också, som nämnts tidigare, att hästarna med beteendestörningar spenderade mindre tid med att ligga och sova än övriga hästar, vilket antyder att inlärningsproblemen är kopplade till mekanismer som har med uppmärksamhet att göra.

Förekomst av beteendestörningar har kopplats samman med hur mycket tid hästen spenderar i stallet (McGreevy, 1995b). Föregående källa kom i sin studie fram till att hästar som spenderade mer tid i stallet hade signifikant högre förekomst av de abnormala beteenden, jämfört med hästar som vistades mer i hage.

 

Christie (2006) styrker också i en studie att daglig utevistelse med möjlighet att beta gräs minskar risken för orala stereotypier.

Risken för orala stereotypier verkar öka då hästar inte har möjlighet till sociala interaktioner i form av fysisk kontakt med andra hästar i stallet.

Risken att utveckla abnormala beteenden har också, i en omfattande studie av Waters et al. (2002), visats öka då föl avvänjs abrupt genom att stallas upp individuellt i box. Även Bachmann et al. (2003) kommer i en studie fram till att taktil kontakt med andra hästar är viktigt för att förhindra uppkomsten av stereotypier.

 

I vilt tillstånd sker avvänjning normalt då fölet är 8-9 månader gammalt (Duncan et al., 1987), och framför allt yngre ston kan ge di så länge som fram till 8 veckor före nästa fölning

 

Nicol et al. (2002) påvisade i en studie att krubbitande föl hade signifikant högre förekomst av inflammation och magsår i magsäcken samt lägre pH i avföringen än föl utan stereotypi.

Att utfodra föl med kraftfoder i samband med och/eller efter avvänjning har visat sig kunna ge en 4 gånger större risk att hästen ska utveckla krubbitning (Waters et al., 2002). Hästars mag- och tarmsystem är inte fysiologiskt anpassat för att bryta ner den stora mängd stärkelse som spannmålsfoder består av (t.ex. Budiansky, 1997).

 

Föl som placerades i individuella boxar utan kontakt med artfränder löpte

dubbelt så stor risk att utveckla stereotypa beteenden, jämfört med hästar som placerades i fölgrupper i paddock eller på bete efter avvänjning. Även föl som placerades i små gruppboxar i stall löpte större risk att utveckla beteendestörningar jämfört med föl som fick gå i paddock eller på bete med andra föl efter avvänjning.

 

McGreevy & Nicol (1998a) hittade i en studie tecken på att krubbitande hästar är beroende av fri tillgång till grovfoder och/eller möjligheter att krubbita för att dess mag-tarmaktivitet ska vara normal.

 

Här kan ni läsa del 4

Advertisements