Hårdträning

Flickorna får hårdträning i en vecka medan jag är hemma. Eller det är snarare hårdträning inför en fotoshoot min underbara elev erbjöd sig att göra. Det är så härligt med liksinnade kompisar! har länge fått vara ensam med mina fluffiga (orakade), barfota hästar som rids i repgrimmor.

 

Började med en liten tur med hundarna och Lilja. (på bilden nedan ser ni vårt team in action på väg till hästarna) Lilja går inte så fort och har inte en superkondition så det blev mest skritt men även en del trav och lite galopp. Det borde det bli hårdträning på, svårt bara att ha hundarna med sig då. (När emi får upp farten vill hon spriiiinga, och Lilja måste få godis/gräs efter varje galoppförsök)

 

Sen blev det Glodis. Hon var lite spänd och ite extra spänd i stallet så jag tog mig i kragen och fixade det. Sen upptäckte jag hennes enorma strålröta i ena framhoven. Inte bra inte bra! Blir extrem behandling med äppelcidervinäger! (undra hur pojkarnas hovar kommer se ut utanäppelcidervinäger en vecka, fast i jämförelse med glodis har de fina fötter, och Nickes framförallt är 90% fria från röta!)

 

Sen tog jag glodis till paddocken (som jag upptcäkte blivit större!) och tänkte se hur hon känns i kroppen och finess-mässigt. Det gick skit! Hon ville inte fatta galopp och allting gick dåligt. men, nu när paddockens utseenden ändrats kan vi träna på öppna och stänga grinden från ryggen, vilket vi gjorde! tjoho!
Men mitt upp i min sorg tänkt ejag ändå att hon som RBI kan tycka att det är lite tajt att galoppera innanför fyra väggar. Så jag gick ut på fältet precis bredvid.
Där visade hon sitt riktigt jag! Hon har svårt i höger varv men det verkar alla mina hästar ha (hmm..) men hon travade på i lång låg form med riktigt mycket egen energi i stegen! Sen testade vi galoppen och samma sak där! Super! Ska bli kul att få det filmat och fotat sen!
och hennes känslighet är kvar! hennes stopp är fortfarande otroligt imponerande!

 

sist blev mathilda, där även hundarna skulle följa med. Så fort jag hoppade upp på mathilda blev hon orolig. Vi stod då fortfarande vid stallet…. Hon har en knepig personlighet hon, visar alla tecken på att vara LB men ändå så gör hon sitt blåsljud heela tiden..

 

Beteendet liknar en elevs häst i jönköping. Bara att den hästen ändast började blåsa om man gick för långa sträckor i taget. Mathilda börjar så fort jag hoppar upp. Nu när jag tänker på det är det inte lika olösligt som det kändes tidigare idag. Ibland är tankarna fortfarande för ”rakriktade”..
Annonser