Godis, fusk eller livsviktigt?

Jätte duktiga Norah som skriver bloggen horsebalance hade en intressant diskussion angående att ge Godis till sin häst. Jag kunde inte låta bli att skriva hur jag, eller egentligen Parelli, tänker kring det. I diskussionsslutet visade sig att vi tänker likadant kring ämnet. Ta en titt.

 

Detta är vad jag skrev
”Det finns skillnader på hur man kan använda godiset. Antingen som Bribe eller treat. Alltså antingen som muta eller som belöning. 

Det farliga kan bli om man använder det som muta, eller om man inte motiverar (med belöning) en häst som inte ser någon mening med att göra det vi önskar. 

Jag har några hästar som älskar och lever för maten, och hästar som inte bryr sig eller inte ens kan äta godisen.
De hästar som älskar mat älskar mig när jag leder de till olika underbara gräsplatser. Det var så jag fick min gamla dam att Vilja anstränga sig, och till och med göra galoppfattningar från halt! (inga öron bakåt, ingen viftande svans, inga spön eller sporrar nödvändiga när det blir hästens idee att göra det!) 

Men jag belönar bara hästen om den ansträngt sig och gjort det jag önskat. Den får då en belöning, godis ut handen, gräs eller vila. Jag vill inte att den ska lära sig göra något speciellt (förutom när jag tränar trick) bara för att den vet att den kommer få godis. Den får inte godisen för att den fattat rätt galopp, eller stannat. Jag använder inte godisen till inlärningen, utan till motivationen Innan. Det är svårt att lära sig om man inte tycker om ämnet eller hur? Jag vill att den ska vilja anstränga sig för Mig, och känna att det finns en MENING med att göra det jag ber om. 
Samtidigt ”Don’t make or teach assumptions”. 

Min unghingst är inte mycket för godis, och därför är det onödigt att använda det. Nackdelen då är att trickträningen går mindre bra. Likaså älskar ett av stona att röra på sig, att stanna och ge henne godis skulle hon tycka var helt meningslöst.
Men för rätt häst, på Rätt sätt gör det underverk!
Kram Joanna”