Lite ridning på monstren

Glodis fick först gå ut en sväng tillsammans med Carolina och hennes häst som ska få gå med våra och bli frisk. Glodis var duktig, jag märkte att det var länge sen jag red på henne, hon blev lite spänd när jag rörde på mig och ovarallen lät lite gran och framförallt när jag rörde armarna lite mer. jag misstänker att hon alltid kommer vara skeptisk till saker i sadelläget, framförallt efter en längre paus ifrån det. Smäartan bettet på vargtanden och opassande sadeln har satt sina spår i flickan.

 

Mathildan fick efter det leka lite, kollade lite ”online” liberty och hon är väldigt duktig, undrar om jag inte ska filma min Liberty Level 3 med henne senare. Ska höra med Parelli om man kan göra så. Sen hoppade jag upp för att själv slippa gå i den djupa snön på fältet för att hämta en av tunnorna. Både Mathilda och Frodi är så ”oförsiktiga” med pallen så jag är rädd att den ska gå av när som helst, vill helst ha någonting att stå på när jag ska upp på dom.. Den lilla biten från stallet till fältet tog dock en stund för mathildan, hon hade många trösklar, dvs ställen där hon stannade och blev lite spänd. Det säger mig att där tar hennes ”cormfort zone” slut och att be henne gå då är som att putta henne ner för klippan. Då varje gång hon stannade gjorde vi en liten cirkel, gärna korsa bakbenen, och så bad jag henne att gå framåt på ett ställe där hon känner sig säker. Så att det blir upp till henne och hon vågar ta ett steg ut i den läskiga. Vi lyckades ta oss till fältet, och bära en tunna ridandes var svårare för mig än för henne, hon var helt okej med den. Från marken sedan tog jag risken och frågade henne om hon ville hoppa den. det gjorde hon, inte helt, bakbenen trampade på den, men det verkade som om hon planerat det så.
Annonser