Forskning på skillnaden mellan träningsmetoder

Hittade ett mycket intressant inlägg på denna blogg.

 

Där forskare undersökt 28 Varmblod under en 5 veckors inridningsperiod. De kollade bland annat på hästarnas stressnivåer och hur hästarna klarade slutprovet.

 

Hälften av hästarnas tränades med ”Conventional training” CT, enligt Mr. Steinbrechts läror. Där hästarna enligt ett redan bestämt schema tränades, första veckan longering utan och sedan med utrustning. Andra veckan longering med ryttare, tredje veckan fri ridning som sedan focuserade på hästarnas form och rytm.

 

Andra hälften av hästarna tränades enligt ”sympathetic horsemanship” ST. Där träningen inte var schemalagt utan individ baserad, där hästarna markarbetades för att gå undan för tryck och vänjas vid olika saker och händelser.

 

Slutresultatet visade att hästarna tränade med ST, visade under inte bara under sluttestet men även under hela utbildningsfasen ett mindre stressrelaterat beteende och längre hjärtfrekvens. Hästarna tränade med CT hade inte bara hög hjärnfrekvens genom hela utbildningen utan var även betydligt mer skeptiska mot människor och hade betydligt fler stressrelaterade beteenden som ‘body tension’, ‘high head carriage’, ‘lip movements’ och ‘teeth grinding’.

 

Samtidigt kunde alla hästarna utföra alla de efterfrågade ridmomenten. Att välja en naturligare (för hästen) träningsmetod innebär alltså inte att kompromissa hästens kompetens.

 

Mycket intressant. Synd att detta inte kommit ut i hästmedia. Eller är det bara jag som missat det? ( forskningen publicerades 16 April 2009)
Bilden föreställer en av de första gångerna Erika Furberg kunde rida vår bockande islandshäst Glodis.
Annonser