Etikettarkiv: nosgrimma

nosgrimmor_67496526_154269311

Nosgrimma eller lära sig att rida?

Något jag alltid har tänkt på är varför man egentligen använder nosgrimmor. De vanligaste nosgrimmorna som finns är Remont nosgrimman, Aachennosgrimman och Pullarnosgrimman.

Remontnosgrimman är den ni ser på bilden till vänster. Remont betyder unghäst och är då alltså vanligast att man har till unghästar, för att undvika att de lägger tungan över bettet. Den här nosgrimman förhindrar så hästen knappt kan öppna munnen alls. Den sitter väldigt långt ner, vilket då gör att den trycker på näsbrosket om hästen försöker gapa, i vissa fall, dock är det väldigt ovanligt, har det hänt att hästen har desperat försökt att öppna munnen och då haft av nosbrosket, som är ganska skört om man jämför med nosbenet.

På bilden i mitten ser ni en Aachennosgrimma, denna sitter lite högre upp vilket gör att den ligger an mot nostbenet istället för nosbrosket. Dock har den en annan nackdel, vilket är att den ligger an mot kindtänderna, så om hästen försöker tugga eller öppna munnen och sen stänger den igen, är det väldigt lätt hänt att huden från kinden hamnar i kläm mellan tänderna. Prova själva att lägga fingrarna längs med dina kinder, och sen tugga, det behöver inte ligga an speciellt hårt för att ni ska bita er i kinden!

Och på bilden längst ner ser ni en Pullarnosgrimma.

Trots att jag har ridit vanlig traditionell dressyr har jag alltid ifrågasatt nosgrimma, jag har helt enkelt tänkt som så att trivs hästen med bettet, och ryttaren har en mjuk hand, varför behövs då nosgrimma? Nu är jag helt emot användandet av nosgrimma, för mig finns det inte alls någon anledning till att ha det.

För mig är nosgrimma bara ett sätt att dölja ett sympton, vilket kan vara att hästen inte är bekväm med bettet, att ryttaren har en väldigt hård och stum hand med obefintlig eftergift, eller att hästen helt enkelt är felriden (vilket ju också då beror på ryttarens hand och timing i eftergiften). Vissa har nosgrimmor enbart för att det är snyggt, men vad händer om hästen vill gäspa? Är man ute efter en häst som jobbar balanserat och avslappnat, är gäspningen en viktig del av avslappningen då gäspningen i sig är muskelavslappnande och frigör endorfiner. Men hur ska hästen kunna gäspa obehindrat om munnen är igensnörad?

Om en häst gapar, beror det på något, ta då bort det så ska ni se att gapandet också försvinner, hästen VILL fortfarande gapa med nosgrimma på, ända skillnaden då är att den inte KAN. Vanligtvis gapar en häst för att komma undan ett obehag, och obehaget kommer ofta ifrån fel användande av bett, eller att man använder bettet för mycket helt enkelt. Tänk er då in i hästens situation, hur det är att ständigt känna obehag inne i munnen, som är väldigt känslig både på häst och människa, men inte kunna komma undan det för fem öre. Rider man med tungfrihet är det ÄNNU viktigare att hästen måste kunna gapa, för om tungfriheten slår emot gommen gör det rent av ont och ända sättet att komma undan den smärtan är att gapa, vilket vanligtvis inte går då de flesta hästar rids med nosgrimma.

Så vad jag vill säga med denna text är att Lär er Rida! Kommunikationen ska inte sitta i bettet eller i tyglarna! Så återigen – Lär er rida eller lär er att skola eran häst på rätt sätt!

solfari

skulle haft nosgrimma?

Idag kom första delen av min stora beställning från Parelli! En del saker var inte i lager men är på väg just nu.

Det jag blev allra gladast över var cradle tränset som tyvärr inte kom komplett, men huvudlag och tyglar, kom idag. Tränset är tänkt till Nicke, men tyglarna får han dela, och än så länge även huvudlaget för det passar på Glodis med hennes vanliga tre delade bett. Huvudlaget är något helt otroligt, det går inte ens att jämföra kvaliteten med det som köps på de vanliga hästbutikerna i Sverige. Lädret är ganska så tunnt, men så smidigt och mjukt.

 

Eftersom jag även bestämmde mig för att vänta med att Rida glodis med bett tills parelli reptyglarna kommit, så var det dags idag. (Jag var nära på att köpa ett par reptyglar från H**Ks, vilken tur att jag inte gjorde det. Dessa tyglar de flyter i handen och är helt underbara att rida med!)

Trots Glodis kasta-av-alla-ryttare-trauma som till störst del orsakades av bett, så sa hon ingenting vid tränsningen, och idag tränsade hon även sig själv! När vi dock kom till att börja lära henne att våga ta bettet och låta mig hjälpa henne hitta formen, så gick det hela mindre bra.Hon stängde ner maskinerier i hjärnar så mycket att saker hon kan göra helt utan tyglar inte alls fungerade längre…

Faktumet av att jag bara höll, inte ens med kontakt i tyglarna, från marken, gjorde att hon stretade och gapade, så fort jag släppte och tog hackamore tyglarna så fungerade det bättre. Hon var lite på spänn just på grund av bettet efter att jag introducerat de nya tyglarna. Hade jag haft möjlighet hade jag lekt med henne mer från marken tills hon slappnat av, men hon var samtidigt inte mycket spänd så jag hoppade upp. Först ville hon knappt frammåt, vilket är typiskt just för RB introvert hästar som hon, snart släppte det och då ville hon istället galoppera, efter några språng så saktade hon ner och kunde börja bearbeta och lista ut vad hon ska ta sig till.   Efter nästan en timme så lugnade hon ner sig (mentalt) och började sammarbeta med bettet.

Tänk va många hästar som aldrig får bearbeta saker såhär. Vad hade hänt om hon haft en nosgrimma på sig som hindrade henne från att gapa? För hästar ska ju inte gapa, men varför är de tvugna att göra det?

(Hästen på bilden är ifrån Islandshäst SM 2007, fotograferat av mig)